Kär, så kär! Det känns så fint så fint. Han är så fin mot mig och jag vill vara i hans närhet hela tiden. Alla saker som varit jobbiga det senaste året har jag knappt tänkt på i tre veckor. De finns där men de rör sig inte hela tiden i mitt huvud som innan. Det är bara tre veckor sen som vi började träffas på detta sättet, men det känns som vi haft en relation längre än så. Har inte kännt såna här starka känslor sedan mitt förra långa förhållande. Kanske känns det som vi redan kommit så långt eftersom vi kännt varandra sen innan och pågrund av andras reaktioner så har vi redan behövt ha djupa samtal om det som varit. Kanske känns det som vi haft något länge även på grund av att vi redan vet det mesta om varandra. Han vet allt som jag varit med om och det visste han redan innan vi blev tillsammans och det känns skönt att inte behöva smussla med det och att han klarar av det och kan hantera det så bra. Och jag känner mig stolt, jag vill visa alla hur kär jag är och att han är min.
Stolt, trots att två av mina vänner visat att de inte tror på vår kärlek och en av de vänner jag trodde stod mig närmst har sagt upp sin vänskap med mig. Vem är de att döma och att hela tiden förmana? Jag är vuxen nog att välja mina val och människor kan förändras och ja skulle det visa sig att det inte fungerar så kan jag ta den smällen då också. Hellre det än att inte våga prova mina vingar själv och se vart det bär hän!
Det är inte kul att behöva känna att man måste gå runt och ursäkta sig för det man känner och inte kul att inte kunna helt fullt dela den glädje man känner med vänner som man trodde stod en närmast. Därför var det en befrielse när en annan nära vän ringde och gratulerade mig och verkligen hjärtligt var glad för min skull, fast hon visste allt det där andra som en del har issues med.
Och helt ärligt så fattar jag inte varför de måste dömma så hårt. Han gjorde en del misstag i tidigare förhållande. Det behöver ju faktiskt inte betyda att han gör det med mig också. Man är alltid två i ett förhållande och all skuld kan inte enbart läggas på honom.
Självklart är jag glad att jag har vänner som bryr mig och jag uppskattar att de visar det men det hade räckt med att de sa det då och sa det de ville och behövde men sen hade det kunnat vara bra med förmaningar. Det var ju ingen nyhet det där som jag fick höra. Jag visste allt detta redan...
Nu tänker jag sluta att bry mig om det även om jag tycker att det är tråkigt att de inte kan glädjas med mig istället. Det får räcka att jag är glad och att han är glad och att det faktiskt är många andra som glädjs med oss
3 kommentarer:
Lilla söt vännen min, självklart ska du inte be om ursäkt för någonting, du har inget att be om ursäkt för, det är dina känslor och de är de känslorna du ska följa.
Självklart är det ingen som vet om det håller eller hur länge det håller, men strunta i det nu, så ska man inte tänka. Lev i det ni två hjärteduvor har tillsammans nu och inte vad ni kanske har om tio år. Lev nu och för kärleken, jag är underbart glad för din skull min vän.
KRAMAR
Tack söta du. Det är så jag tänker också. Jag känner mig så lycklig och går runt med ett fånigt flin hela tiden. Han med haha. Tänk så saker och ting kan förändras. Jag ville verkligen inte ha något förhållande, tyckte att jag hade nog med mig själv. Men så fick vi de här känslorna helt oväntat och det är jag så glad för.
Men det känns så klart trist att en av de människorna man litade på mest vände mig ryggen bara för detta men det är inget jag orkar tänka på just nu. Det är hans förlust att han tabbade vår vänskap! Kram på dig och hoppas att du mår bättre!
Du ska bara fokusera på att vara lycklig nu och få njuta av kärleksruset för det är du så väl värd =)
Du gör rätt i att inte bry dig om vad andra säger!!
Jag håller på dig =)
många kramar
Skicka en kommentar