Radiohead - No Surprises with lyrics

Delar med mig av denna låten i brist på tid att sitta ner och skriva nya inlägg. Visst texten är ganska deprimerande och det är det sista jag är. Gillar låten hur som helst!

Kram på er!

Uppdatering- mitt liv just nu

Jag har varit dålig på att uppdatera denna sidan med nya inlägg på sistone men jag har haft fullt upp hela dagarna och har knappt ens haft tid att sitta vid datorn och titta in på de bloggar jag följer och de sidor jag brukar besöka. Ska försöka bli bättre på att uppdatera här.

Mitt liv är fortfarande fyllt med kärlek och jag blir bara mer och mer kär för varje dag som går och det bästa är att han känner likadant. I helgen blev han presenterad för min familj och han fick godkänt med stort plus. Fick ett sms av mina föräldrar att de tyckt att han var jättetrevlig och att de var såååå glada för min skull. Känns skönt.

Jag har varit fri från mina antidepressiva som jag slutade med i april månad. Tabletterna tog slut och jag bestämde mig för att försöka utan. Var rädd för att jag skulle trilla tillbaka i depression igen men jag har inte saknat dem en enda dag så nu är jag medicinfri om man inte räknar med mina epilepsi tabletter som jag förmodligen kommer att behöva resten av mitt liv. Hoppas att jag någon gång blir fri från dessa också men den sannolikheten är tyvärr inte så stor. Men det känns iallafall otroligt befriande att äntligen vara fri från de och mina lugnande. Kanske var det som min läkare på beroendemottagningen sa att jag var deprimerad och mådde dåligt på grund av mitt trauma och krisen jag hamnat i och inte även för "som jag trodde" att jag även hade en benägenhet att lätt falla in i depressioner. Hur som helt känner jag mig starkare än på mycket länge och jag är imponerad över att jag klarat av att gå igenom denna period och ändå varit så stark som jag varit. Visst har jag svackor där ångesten kommer över en, som häromdagen (se föregående inlägg) men de kommer alltmer sällan.

Terapin har som sagt även den gått mot sitt slut. Vi har inte haft det sista mötet än och de tre sista träffarna blev inställda då vår terapeut blev sjukskriven. Det som var så skönt var att jag inte kände något behov av de sista träffarna. Jag tyckte snarare att det var skönt att slippa dem men jag vill ändå ha ett avslut och det ska vi ha i slutet av augusti månad.

Det jag saknar mycket är två vänner som jag mist under tiden som jag mådde psykiskt dåligt. Den ena vännen har jag kvar. Det är inte så att hon sagt upp kontakten med mig men vi har inte träffats och knappt haft någon kontakt på nästan ett år. Hon orkade inte med att ha kontakt när jag mådde dåligt och tyckte att mitt mående påverkade henne negativt och kom fram till det då hon kände sig olustig när vi skulle träffas och jag förstår henne faktiskt. Jag tror inte att det berodde på att hon inte brydde sig men ibland kan det vara jobbigt att umgås med någon som mår dåligt eftersom det är så lätt att man drar ner varandra i en negativ spiral. Jag var så inbunden i mina egna problem att jag glömde bort att intressera mig för andras liv och glömde av att stanna upp och fråga hur mina vänner mådde och vad de hade för sig. Det var en av anledningarna till att jag skärmade av mig i mer än ett halvår och mest valde att hålla mig för mig själv. I veckan ska vi dock ev träffas igen och jag är så glad så och jag hoppas verkligen att vi kan hitta tillbaka till varandra igen.

Den andra vänskapen har jag redan skrivit om innan, han som var mitt stora stöd under denna tiden. Honom kommer jag vara djupt tacksam mot i hela mitt liv. Jag kommer aldrig att glömma hans stöd och den vänskap som betydde så oerhört mycket för mig. Tyvärr tror jag aldrig att jag kommer att få tillbaka hans vänskap i mitt liv men jag önskar att det inte var så. Jag har förlåtit honom för hur han agerade när jag träffade min nya kärlek och kan på ett sätt förstå varför han inte orkade med att fortsätta den just då. Om du läser detta så vill jag säga att jag hoppas att du har det bra och att du mår bättre- Jag saknar våra samtal och kaffestunder i mitt kök och jag tror min katt saknar dig minst lika mycket.

Just nu har jag semester. Äntligen! Som jag längtat och som jag sett framemot den. På semestern ska jag mest ta det lugnt. Det kommer att bli lite spontana små utflykter och besök lite här och var där jag ska hälsa på några gamla vänner.Jag hoppas att jag får tid att måla lite mer, har längtat efter det men har inte riktigt haft ro i kroppen för att sätta mig ner.  En musikfestival ska jag ev också hinna med. Hoppas ni får en riktigt skön sommar. Nu ska jag äta en sen frukost och sen ska jag njuta av att bara vara och att inte ha några måsten som väntar runt hörnet.

När ångesten helt plötsligt och oväntat väller över en...

Igår satt jag och kollade på tv, ett program om kändisar som går på rehab för sitt drogmissbruk. Plötsligt frågar en psykolog en av kvinnorna om hon varit med om någon form av trauma som barn, och det kommer fram att hon blivit sexuellt utnyttjad av sin far....plötsligt från ingenstans bara väller ångesten över mig. Jag blir kallsvettig, hjärtat börjar slå fortare och jag får panik. Jag skämdes så eftersom jag inte var själv, bytte kanal direkt men personen tyckte att programmet var intressant och ville fortsätta titta. Jag slog över igen men gick direkt från tv.n för jag klarade inte av att sitta där och titta mer. Konstig stämning uppstod och obehagskänslorna kröp i kroppen resten av kvällen.

Det är så svårt för andra att förstå hur jag kan sammankoppla detta med det jag själv varit med om och hur ska de förstå? Det kan jag inte begära. Det går ju inte att förstå för någon som inte varit utsatt,  svårt och obegripligt att någon kan göra så mot sin egen syster. Även jag har svårt att ta in det tidvis och tvivlar och försöker intala mig själv att jag måste hittat på allt för att det känns så overkligt alltihop men som sagt minnena talar sitt språk både fysiskt och psykiskt.

Rädslan för folks uppfattning spökar än vissa dagar fast jag försöker skaka av mig det. Så rädd för att folk ska se mig som en person med problem och att de ska se mig utifrån hur jag varit de senaste två åren, i kaos och fullständigt uppriven i själen. Jag är ju inte där längre..jag har kommit så mycket längre än så och har återfått kontrollen igen över mitt liv och hanterar motgångar på en sunt och icke-destruktivt sätt.

Önskar så att jag inte reagerade så här och jag blev väldigt förvånad över mina känslor,  jag trodde att jag hade förlikat mig med mina minnen och mina hemska upplevelser : (....

Tiden läker alla sår? Gör den verkligen det?

Midsommar, kär och lycklig.

Midsommar. Som vanligt gillar jag inte hysterin kring helgdagar så idag ska jag och min fina underbara vän och granne bara grilla på gården och dricka goda drinkar. Vattenmelon, hallon, ananas, jordgubbar, apelsiner, mynta, lime, passionsfrukt, citron, fruktsoda, tonic m.m har inhandlats. Mums!
Mmmm jag ska ta det lugnt med alkoholen. Jag har gjort det väldigt bra på sistone och hoppas innerligt att jag kan sköta det så och fortsatta i samma bana men det ska säkert gå bra för jag mår relativt bra nu. Inte så många spöken som härjar i min hjärna längre. Åtminstone inte om övergrepp, mitt ex och de saker som spökat i mitt huvud de senaste två åren iallfall. Skönt att jag kunnat lägga det mesta av min sorg bakom mig och jag hoppas det håller i sig.

I övrigt har jag mått kass de senaste två veckorna, men inte av ovanstående anledning. Jag säger bara en sak. Sätt aldrig in en spiral innan du varit gravid. Det är INTE värt det. Jag har bara haft problem sen dess. Ont ont, småblödningar ont ont. De mest fruktansvärda blödningar i två veckor med följd av humörsvängningar som har varit helt grymma, blödde igenom på en timme och med följd av järnbrist. Det jobbigaste är att jag varit så känslig att jag börjat böla för ingenting och suttit med gråten i halsen hela tiden.  Efter att ha ringt till tre ställen om att få hjälp med att ta ut den utan framgång (eftersom de inte tyckte att det var akut) tog jag saken i egna händer och tog ut den själv. Låter hemskt men det var smärtfritt och lätt och min gynekolog sa att jag kunde göra det när jag satte in den. Nu känner jag mig så befriad och lättad så det är inte sant. (Kanske inte så intressant läsning det här haha, jag vet). men vill bara varna för spiral innan graviditet. Kanske funkar på andra, men det funkade definitivt inte på mig. Så nu står jag utan preventivmedel och för mig som har epilepsi finns där inga alternativ så ja vem vet nu kanske jag blir gravid med :). Är faktiskt inte rädd för det och det är en märklig känsla eftersom jag aldrig haft känslan av att jag velat ha barn. Nu börjar den komma krypandes :) och så har jag världens finaste man i mitt liv och det var längesen jag kände så starka känslor. Känns så annorlunda än vad det brukar :) men visst det är för tidigt egentligen. Men jag är såååå kär så kär så kär så det är löjligt!! :)

Ps. Det gick hur bra som helst med drinkarna. Blev inte berusad överhuvudtaget. Underbart! Jag har fått tillbaka kontrollen, livet är bra och jag mår underbart!

Ha en riktigt fin midsommar alla läsare.

KRAM

20100618

Hoppas att ni alla läsare har det bra. Själv har jag det ganska bra men idag har jag en dag då jag mest känner mig tom och ledsen.

Känner mig helt tom på ord, men denna låt beskriver nog lite av mitt sinnesmod idag.

Terapin börjar gå mot sitt slut och jag mår bättre än på mycket länge...

 Inte skrivit på några dagar och det beror dels på att min dator kollapsade i helgen (nu har världens finaste återställt den till mig) samt på att helgen återigen varit fullspäckad och även på att jag legat i parken och njutit av solskenet. Det mesta känns som om det går min väg just nu. Jag är glad, jag är lyckligt kär och jag känner mig ganska bekymmerslös.

Gruppterapin börjar gå mot sitt slut. Sista gången har vi nästa tisdag och jag känner mig faktiskt redo för att sluta. Kanske kommer vi att träffas någon gång mer i höst men det kommer nog inte bli lika regelbundet som det varit hösten-09 och våren-10. Det känns faktiskt skönt att avsluta här. Jag kommer förmodligen aldrig att helt acceptera det jag varit med om, det kommer alltid finnas där som en mörk skugga i mitt liv och det kommer säkert tillfällen då jag kommer att få svackor och då detta kommer till ytan igen. Självklart hoppas jag att jag slipper detta, men om det skulle bli så, så kommer jag förmodligen inte att sjunka ner i ett svart hål igen. Det mesta har jag pratat om, det mesta har jag ält och det kommer alltid att vara något jag får leva med. Jag har i stort sett lärt mig att hantera det nu även om jag fortfarande har dagar då minnen som gör ont gör sig påminda. Det känns iallfall ok nu, då det inte tynger mig lika mycket. Hösten och våren har varit riktigt jobbiga men nu äntligen så ser jag positivt på tillvaron igen och det känns så befriande.

Jag kommer att fortsätta skriva om det som hänt här, saker som varit jobbiga, saker som jag gått igenom. Min historia om hur jag åter tog tillbaka mitt liv och vägen dit, min barndom och sånt som fortfarande tynger mig. Jag tycker inte att detta är något som man ska vara tyst om. Det finns så många därute som tyvärr delar samma öde som jag eller liknande upplevelser och jag hade fortfarande önskat att jag hade ett forum för detta när jag behöll allt jag upplevt för mig själv, full av skam och skuld. Detta ska ingen behöva gå igenom och jag vill fortsätta att skriva om detta tabu-lagda ämne och därmed hjälpa andra att inte skuldbelägga sig själva utan lägga skammen där den hör hemma, dvs de som förstörde vår barndom, stora delar av vårt liv och som trasade sönder vårt innersta, dvs förövarna.

Bloggen har även blivit en del av mig, att ventilera, en terapi i sig vid sidan om. Den ger mig jättemycket och de bloggar jag följer, de som kommenterar och skriver så fina saker och stöttar och som även själv delar med sig av sina livsöden har hjälpt mig så mycket under denna svåra tid. Jag beundrar er för ert mod att dela med er och för att ni trots era öden är så starka.  Självklart önskar man ingen det som vi varit med om men det är en tröst att man inte är ensam i allt detta.

Som sagt, detta är inte ett avslut på min blogg utan jag kommer att fortsätta att skriva och hoppas så klart att ni läsare fortsätter att läsa och kommentera. Det betyder mer än nu tror. Stor kram.

Ps. Nedan bjuder jag på  ännu en av mina favoritlåtar. Med video och text!


Massive attack-Teardrop (Video with lyrics)

bob hund - Tralala Lilla Molntuss (Musikvideo)

En låt från en av mina favoritgrupper..skön video för övrigt,  med en refräng som passar in på vissa personers tyckte och tänke när det gäller mina senaste val, där de tycker sig veta bättre än jag hur saker och ting ska gå!!

"ALLA utom JAG vet hur det ska gå!!"

" Dom kan klaga om dom vill,
jag har slutat att bry mig om sånt
Jag är glad att jag finns till
det breddar upp min horisont"