måndag 17 maj 2010

Är sorgsen av saknad-ett brev till en betydelsefull vän

Kärlek är inte alltid en lätt sak. Den medför vissa besvikelser hos vissa personer och det medförde besvikelse hos dig. Jag saknar dig oerhört mycket. Vår vänskap betydde så fruktansvärt mycket och hur sårad jag än känner mig och hur lite jag faktiskt förtjänade att bli sviken av dig så kan du inte ta detta ifrån mig. Det gör ont i mitt hjärta att jag mist dig. Det gör ont i mitt hjärta att du behandla mig som skit och stängde av dig från mitt liv men jag skiter i det. Jag vet att du innerst inne inte ville göra mig illa. Jag har gråtit över det som hänt, jag har känt sån stor ilska och jag har känt mig så orättvist behandlad men ändå kan inget ta ifrån det jag känner mest. En stor tomhet och saknad och en önskan och ett hopp om att jag kommer att få tillbaka dig som min vän igen.

Du tog in mig i ditt liv när jag hade det som svårast, du fanns där och var mitt stora stöd. Jag anförtrodde allt för dig och ingen ingen vet så mycket om mitt liv som du. Du hjälpte mig att komma upp och att må bättre och det är jag djupt tacksam för.

Nu har du har stängt av precis alla vägar. Blockat mig här och där och mitt enda brott var att jag blev kär i en annan. Men du visste hela tiden, jag hade varit ärlig mot dig hela tiden att jag inte hade de känslorna för dig. Jag känner mig som en skurk för något som jag inte kan rå över och som om jag gjort fel. Så fort jag tänker på det så får jag ångest. Jag är så rädd, rädd för att du ska vända allt mot mig, att du ska baktala mig, att du ska vända och vrida på det som var vår vänskap och få det till något fult, som att jag skulle ha utnyttjat din vänskap för att må bra. Jag hoppas verkligen inte du ser det så, för så har det aldrig varit för mig. Jag har stöttat dig och du har stöttat mig och jag hoppas verkligen inte att det är jag som fått dig att må dåligt. Visst jag visste att dina känslor för mig inte bara var vänskap. Jag kanske skulle vänt och gått då men jag förklarade för dig istället precis som det var och försökte verkligen vara så ärlig och tydlig som möjligt. Jag ber om ursäkt om du inte tolkade mig rätt, det var faktiskt aldrig med avsikt, kanske var det egoistiskt att hålla kvar vid vår vänskap när jag visste att du kände andra känslor....

Tusen tankar snurrar i min skalle....har svårt att sätta dem på pränt...men om du fortfarande läser här så vill bara att du ska veta att jag saknar dig, att jag fortfarande bryr mig och att jag önskar dig allt gott och att du ska få det bra här i livet!

Kram

1 kommentar:

Sara sa...

Så fint skrivet...

Varm kram