Känner mig lite orolig över våren och sommaren. Vår och sommar för mig är förknippat med häng i parker, på uteserveringar med öl och massa trevligheter. Jag verkligen älskar att sitta med mina vänner under vår och sommar och snacka, softa och dricka öl på uteserveringarna i staden som jag älskar och där jag bor. Jag vet att jag kan skippa ölen. Men jag gillar det. Gillar smaken, känslan, stämningen. Hmmm, dilemma, dilemma, dilemma. Eftersom jag är singel så längtar jag ännu mer ut. Vem vill sitta ensam hemma när det är fint väder och man är singel?
Sen känner jag mig ensam. eftersom jag inte hört av mig till folk under hösten och våren knappt så är det knappt någon som hör av sig till mig heller. Känns som man inte har så många självklara vänner kvar att umgås med. Vet inte hur jag ska bryta det heller, fortfarande går jag runt med dumtankar om att folk ska tycka att jag är ivägen och att de kanske inte vill att jag ska hänga med ut...Måste sluta med detta och försöka bryta min inre konflikt..men jag mår iallfall bättre nu igen och jag tror att det är pågrund av att jag varit ute och varit social. Hur bra är det egentligen att stänga sig inne med sina funderingar. Det är ju då allt gnager i en. Kanske är det därför jag haft så svårt att komma vidare, för att jag suttit så mycket själv med mina egna tankar och funderingar?
5 kommentarer:
Vad skönt för dig vännen att du har fått haft det lite skönt och vart ute och umgåtts med folk du trivs med. Själv har jag inte den möjligheten och att skapa nya kontakter att umgås med är nästintill omöjligt för mig då jag har fruktansvärt svårt med nytt folk och kan inte lita på folk som jag inte känner.
Tänker på dig! En massa kramar!
Underbart att du fick lite ny energi med trevligt sällskap, bra av dig att du tog dig ut =)
Om jag ska tala för mig själv så blir det alltid värre när jag sitter för mycket själv, då fastnar jag i mina egna tankar och det är helt omöjligt att se lösningar eller någon ljusning i tillvaron..
Vi har ju självklart olika förutsättningar du och jag så det som funkar för mig kanske inte gör det för dig men ett tips ändå är att försök ha det som regel att iaf prata med ngn varje dag.
Jag har som regel för mig själv att aldrig sitta själv en hel dag.
Det är inte så att jag umgås konstant hela dagarna med mina nära men att iaf gå ut och ta en promenad med någon eller en fika ger ju så mycket.
Det fungerar iaf för mig, många gånger när jag "snöar" in i mig själv så hjälper den där stunden och blir det trots det sämre sen igen så fick jag iaf den där timmen..
Jag tror på dig!!
många kramar
Jag håller med "att flyga utan vingar". Det är jätteviktigt att ha kontakt med andra. Ensam känns det som att man ältar samma saker och ser ingen ljusning i sikte. Klokt skrivet.
När jag blev nykter, blev det en stor omställning i mitt liv. Det var inte lätt. Umgängeskretsen minskade; jag blev inte bjuden särskilt ofta till fester, som jag tidigare hade blivit. I Sverige festar man mycket på helgerna och i synnerhet på somrarna. Då ska man "ut och ta en öl". Det är inte lätt att vara utanför och sitta där med en juice el dyl. För min del innebar det att jag slutade gå på fester och jag gick inte på pubar längre. Det blev så meningslöst att lyssna på berusade människor, när man själv var nykter.
Det blev en del byte av vänner. Det tog tid, men nu har jag några som inte heller bryr sig om att dricka. Som kan umgås över en kopp kaffe eller en middag utan alkohol. Men visst, det blir ensammare.
Kanske har man inte något val, om man inte kan dricka kontrollerat. Men det är ett val man måste fatta helt själv. Kanske måste man nå "sin personliga botten" först. Men det är ett livsavgörande val man fattar. För mig handlade om liv eller en långsam död.
Skickar en stor kram och hoppas att du hittar din väg och ditt val. / Gunnel B.
Känner igen mig...många gånger drog man hellre täcket över huvudet och mådde dåligt. Men när man väl kom ut gav det en sådan otrolig energi och lycka.
Det behöver man.
Man behöver träffa människor som ger hopp, ger energi....för det behöver man. Annars fastnar man i det mörka.
Man behöver sol, ljus och luft...får att orka.
Du fixar detta....jag tror på dig.
Du är värdefull!
Styrkekramar Paulina
Tack alla för era fina och kloka kommentarer! Ni ger mig styrka!!
Skicka en kommentar