Gruppterapi

Nästan precis hemkommen från gruppterapin. Välbehövligt, var två månader sen vi träffades nu och så lång tid har det aldrig gått mellan våra träffar. Mycket som hänt. Idag var det jag som stod i centrum mest. Vårt senaste tema har varit att berätta mer om övergreppen, allt som hände, och vad som hände. Vi har haft ett tillfälle var då var och en fått berätta och nu var det alltså min tur. Kändes som det var bra att det blev nu med tanke på hur det blev i helgen.

Det var en lättnad att släppa allt inför de andra och att inte bli dömd. Och det gick bra att berätta allt, som sagt, jag har inte så svårt för att berätta om övergreppen av min bror, oftast inte iallafall, det är svårare att höra om andras lidande, min egen historia har jag bärt med mig så länge.  Men det andra var tungt, alla destruktiva beteenden som är en följd av de traumatiska händelserna jag varit utsatt för. De är jobbiga att prata om, för de är handlingar jag själv begått, där jag gjort mig själv så mycket illa och där andra också fått lida för mitt beteende. De andra handlingarna dvs hans handlingar kunde jag inte själv påverka, det är jag glad att jag insett.

Nu känner jag mig helt uttömd. Lyckades skrapa ihop en timmes sömn inatt, så det blir en tidig kväll för mig.

Kram på er alla!