Intensiva mardrömmar....

Den sista tiden har jag mått relativt bra. Jag har kännt att jag haft energi på helgerna att göra saker som jag knappt orkat under hela detta året. Jag har för första gången på länge kunnat gå ut och umgås med folk, mer än med en åt gången och även känt mig bekväm i andras sällskap. Kunnat skratta, klarat av att prata utan att känna mig tyngd och utan att flyta iväg i mina tankar och inte kunna fokusera på samtalen som pågår.

Men på nätterna jagas jag fortfarande av mardrömmar. Så även om jag mår bra under min vakentid så har jag förstått att jag fortfarande bearbetar de saker som varit svåra under de sista åren. Minnena som kommit upp till ytan, mitt spruckna förhållande och mycket annat. Har svårt att somna och när jag väl somnar så sätter mardrömmarna igång. Har jag tur så får jag tre-fyra timmars sömn per natt på vardagar, vilket gör att jag mot halva tiden av min arbetsdag känner mig helt utmattad och när jag kommer hem orkar jag inte göra något av det som jag satt upp som mål för kvällen. Inte ens om jag tar och sover en halvtimme-timme för att få mer energi,  för även då under den korta sömnen kommer mardrömmarna och ja jag får verkligen kämpa mig upp igen, så intensiv är min trötthet.

På sista tiden har jag börjat komma ihåg mina drömmar allt mer och på senaste tiden har min bror börjat dyka upp i mina drömmar och drömmarna är så fysiskt intensiva så att det känns som att det händer på riktigt även om det är i en dröm.

Drömmarna är nästan alltid likadana.

Det börjar med att jag i drömmen är så trött men jag får inte sova och jag kämpar allt vad jag kan för att hålla mig vaken. Tröttheten gör mig så yr så jag knappt kan hålla mig upprätt utan jag famlar, trillar omkring och kryper på golvet om vartannat. Jag kan i drömmarna inte heller uttrycka mig så att folk förstår mig. Jag försöker skrika på hjälp, be om hjälp men jag får inte fram ett ljud men inombords skriker hela jag. I drömmen är jag och mitt ex fortfarande tillsammans. Han står argt och tittar på mig och säger att jag ska skärpa mig, komma till sans och anklagar mig för att vara är full igen. Jag försöker förklara att jag inte är full men jag får inte fram ett ljud, ser vädjande på honom, gråter förtvivlat,  försöker sträcka ut min armar,  men han ser bara argt på mig med förakt och går sin väg. Jag försöker kravla mig upp från golvet, vinglar fram och tillbaka i rummet, slår i saker. Varenda människa jag möter tittar på mig. Ofta är det folk jag känner i verkligheten som går förbi, bla. min mamma, mitt andra syskon och några av mina kompisar har dykt upp i dessa drömmar. Jag försöker be om hjälp, men de går bara förbi, fnyser och tittar på mig med förakt som om jag vore en galning. På något sätt vet jag i drömmarna att jag drömmer men känslan är ändå så överväldigande verklig så det känns som det händer på riktigt. Jag försöker kämpa för att vakna och ibland gör jag det, men jag somnar om nästan lika snabbt för att jag är så oerhört trött och då börjar drömmarna likadant.

I en av mina mardrömmar som jag hade drömde häromdagen drömde jag att jag låg och sov. Helt plötsligt känner jag hur någon lyfter upp mig och bär iväg med mig med mig sprattlandes över sin  axel. Jag kan inte ta mig loss och jag känner mig skräckslagen, när jag väl lyckas se ansiktet på personen så är det min bror. Jag får panik och lyckas vakna.

I en annan dröm dyker min bror upp igen även då ligger jag och sover. Rummet ser ut som det rum som han hade när jag bodde hemma hos mina föräldrar. Helt plötsligt känner jag hur någon kommer och sätter sig på mig och börjar ta sina händer på min rygg. Känslan är obeskrivligt obehaglig och jag blir helt stel och kraftlös, kan inte röra mig, kan inte skrika, fast hela jag skriker. Fingrarna börjar gräva sig framåt mot mina bröst och över hela kroppen.  När jag vänder på huvudet ser jag min brors ansikte. Jag lyckas vakna upp en kort stund, men jag är fortfarande i ett sömntöcken och kan inte trots obehaget hålla mig vaken. Jag håller på så; vaknar, somnar, vaknar, somnar och lika snabbt som jag vaknat upp så kommer jag in i samma dröm gång på gång, den rysande obehagliga känslan på min rygg..ush.

Jag har aldrig varit med om så intensiva och verklighetstrogna drömmar som jag varit med om nu på sistone och jag vaknar alltid av att jag badar i svett. Vill bara att det ska sluta och konstigt nog är det mest på vardagarna som jag drömmer såna här mardrömmar. Eller så är det då jag kommer ihåg drömmarna som mest eftersom jag så sällan på vardagarna kan sova mer än 3-4 timmar och då säkert väcks av larmet på min telefon mitt i en drömperiod.

Är det någon som känner igen sig i detta att ha så intensiva mardrömmar och kanske har något tips på hur man tar sig ur den här onda cirkeln av mardrömmar? Önskar inget annat än att få nätter med goda drömmar så att jag även kan ha kraft och energi på vardagarna.