Melissa Horn - Lät du henne komma närmre (TV4 Nyhetsmorgon)

Är sorgsen av saknad-ett brev till en betydelsefull vän

Kärlek är inte alltid en lätt sak. Den medför vissa besvikelser hos vissa personer och det medförde besvikelse hos dig. Jag saknar dig oerhört mycket. Vår vänskap betydde så fruktansvärt mycket och hur sårad jag än känner mig och hur lite jag faktiskt förtjänade att bli sviken av dig så kan du inte ta detta ifrån mig. Det gör ont i mitt hjärta att jag mist dig. Det gör ont i mitt hjärta att du behandla mig som skit och stängde av dig från mitt liv men jag skiter i det. Jag vet att du innerst inne inte ville göra mig illa. Jag har gråtit över det som hänt, jag har känt sån stor ilska och jag har känt mig så orättvist behandlad men ändå kan inget ta ifrån det jag känner mest. En stor tomhet och saknad och en önskan och ett hopp om att jag kommer att få tillbaka dig som min vän igen.

Du tog in mig i ditt liv när jag hade det som svårast, du fanns där och var mitt stora stöd. Jag anförtrodde allt för dig och ingen ingen vet så mycket om mitt liv som du. Du hjälpte mig att komma upp och att må bättre och det är jag djupt tacksam för.

Nu har du har stängt av precis alla vägar. Blockat mig här och där och mitt enda brott var att jag blev kär i en annan. Men du visste hela tiden, jag hade varit ärlig mot dig hela tiden att jag inte hade de känslorna för dig. Jag känner mig som en skurk för något som jag inte kan rå över och som om jag gjort fel. Så fort jag tänker på det så får jag ångest. Jag är så rädd, rädd för att du ska vända allt mot mig, att du ska baktala mig, att du ska vända och vrida på det som var vår vänskap och få det till något fult, som att jag skulle ha utnyttjat din vänskap för att må bra. Jag hoppas verkligen inte du ser det så, för så har det aldrig varit för mig. Jag har stöttat dig och du har stöttat mig och jag hoppas verkligen inte att det är jag som fått dig att må dåligt. Visst jag visste att dina känslor för mig inte bara var vänskap. Jag kanske skulle vänt och gått då men jag förklarade för dig istället precis som det var och försökte verkligen vara så ärlig och tydlig som möjligt. Jag ber om ursäkt om du inte tolkade mig rätt, det var faktiskt aldrig med avsikt, kanske var det egoistiskt att hålla kvar vid vår vänskap när jag visste att du kände andra känslor....

Tusen tankar snurrar i min skalle....har svårt att sätta dem på pränt...men om du fortfarande läser här så vill bara att du ska veta att jag saknar dig, att jag fortfarande bryr mig och att jag önskar dig allt gott och att du ska få det bra här i livet!

Kram

familjeträff

Hela denna helgen har varit så bra! Jag har njutit varenda sekund. Det gick till och med bra när jag åkte hem till mina föräldrar igår för att träffa hela min familj. Jag hade väntat mig att jag skulle tycka att det var sjukt jobbigt. Men det gick hur bra som helst. Ingen ångest, inga såna tankar som kom fram, inga äckelkänslor. Det gick till och med bra att föra en konversation med min bror även om vi inte pratade så mycket och jag lyckades att stänga av de tankarna.  Jag pratade mest med hans fru. Hon är en fin människa och förtjänar bättre en en lat man som min bror som knappt lyfter ett finger. De grälade helt öppet om detta och hon sa att hon började få nog. Så det som brukar vara drama dvs jag som får utbrott på min bror, det fokuserades på det istället. Blir alltid något drama varje gång vi träffas i familjen, suck ja, det är bara att vänja sig.

Mitt eget liv går bara uppför just nu iallafall och det känns underbart!

kär och víll inte be om ursäkt för det...

Kär, så kär! Det känns så fint så fint. Han är så fin mot mig och jag vill vara i hans närhet hela tiden. Alla saker som varit jobbiga det senaste året har jag knappt tänkt på i tre veckor. De finns där men de rör sig inte hela tiden i mitt huvud som innan. Det är bara tre veckor sen som vi började träffas på detta sättet, men det känns som vi haft en relation längre än så. Har inte kännt såna här starka känslor sedan mitt förra långa förhållande. Kanske känns det som vi redan kommit så långt eftersom vi kännt varandra sen innan och pågrund av andras reaktioner så har vi redan behövt ha djupa samtal om det som varit.  Kanske känns det som vi haft något länge även på grund av att vi redan vet det mesta om varandra. Han vet allt som jag varit med om och det visste han redan innan vi blev tillsammans och det känns skönt att inte behöva smussla med det och att han klarar av det och kan hantera det så bra. Och jag känner mig stolt, jag vill visa alla hur kär jag är och att han är min.

Stolt, trots att två av mina vänner visat att de inte tror på vår kärlek och en av de vänner jag trodde stod mig närmst har sagt upp sin vänskap med mig. Vem är de att döma och att hela tiden förmana? Jag är vuxen nog att välja mina val och människor kan förändras och ja skulle det visa sig att det inte fungerar så kan jag ta den smällen då också. Hellre det än att inte våga prova mina vingar själv och se vart det bär hän!

Det är inte kul att behöva känna att man måste gå runt och ursäkta sig för det man känner och inte kul att inte kunna helt fullt dela den glädje man känner med vänner som man trodde stod en närmast. Därför var det en befrielse när en annan nära vän ringde och gratulerade mig och verkligen hjärtligt var glad för min skull, fast hon visste allt det där andra som en del har issues med.

Och helt ärligt så fattar jag inte varför de måste dömma så hårt. Han gjorde en del misstag i tidigare förhållande. Det behöver ju faktiskt inte betyda att han gör det med mig också. Man är alltid två i ett förhållande och all skuld kan inte enbart läggas på honom.

Självklart är jag glad att jag har vänner som bryr mig och jag uppskattar att de visar det men det hade räckt med att de sa det då och sa det de ville och behövde men sen hade det kunnat vara bra med förmaningar. Det var ju ingen nyhet det där som jag fick höra. Jag visste allt detta redan...

Nu tänker jag sluta att bry mig om det även om jag tycker att det är tråkigt att de inte kan glädjas med mig istället. Det får räcka att jag är glad och att han är glad och att det faktiskt är många  andra som glädjs med oss

Nykär!

Helgen har varit lika fin som förra. Jag är nykär och det känns fint i hela mig!

Oväntade känslor..

Som jag skrev var förra helgen helt underbar men jag har inte berättat allt. Oväntade saker hände, känslor som uppstod. Två vänner som började se varandra med nya ögon. Jag och han!

Jag vet inte vad jag känner, bara att det jag känner just nu känns bra. Jag har fjärilar i magen och jag vet att mitt förstånd borde säga till mig att kanske backa. En del av mina vänner säger det, men jag kan inte, för just nu har jag inte styrkan att tänka på vad som är bra eller inte, eller att lyssna på deras förmaningar. Det är redan för sent för jag har börjat känna saker och vill bara ge efter för det jag känner.

Jag har alltid gillat honom som vän, har aldrig ens tänkt på honom med dessa ögon förr. Vi har kunnat prata om det mesta han och jag, men det har inte funnits något annat än vänskap. Allt som hänt i hans liv och som gör att mina vänner tycker att jag ska vara försiktig är saker som jag hela tiden vetat under tiden som vi bara varit vänner. Jag har hört hans version och jag har hört andras och deras.  Det jag vet får mig att tveka, men precis som jag, så  mådde han inte bra då och vem är jag att döma?
Jag var inte guds bästa barn jag heller när jag mådde som värst. Jag gjorde så många misstag som jag än idag har svårt för att hantera. Och det känns fortfarande som det är en annan person som begick dessa handlingar, en som inte var jag. Men det var handlingar som faktiskt JAG begick. Jag bröt mot allt som jag stod för och gjorde saker som jag verkligen aldrig trodde att jag skulle kunna göra mot någon jag älska. Så kan ett mående göra med en även om det är en dålig ursäkt. Ska man bli dömd i en hel evighet för det? Nej, det tycker inte jag.

Jag är inte naiv. Mina ögon har inte blivit blinda, jag ser, jag hör, jag är uppmärksam men.....det enda jag vet nu och det enda brott jag begår nu, är att jag känner något och att detta "något" just nu känns bra och att jag vill ge efter för det jag känner. Det vill säga "han" och jag ber så hemskt mycket om ursäkt att detta sårar en del men just nu är det så.

En underbar helg, en intensiv men bra vecka

Jag mår bra. Bättre än på mycket länge. Det känns helt underbart. Jag vet att det kanske bara är en tillfällighet men jag hoppas på det bästa. Under tiden så ska jag njuta av allt. Helgen var helt underbar, hängt med fantastiska vänner hela helgen. Längesen jag orkade vara så social. Veckan har varit intensiv. Håller på att sätta upp en musikal på mitt arbete, där 3 klasser ska vara med. Det är ett himla sjå att få allt att fungera med in och utgångar, scenbyten och att öva in repliker, men så roligt. Sen har jag även startat arbetet med en mindre pjäs i en annan klass. Älskar mitt jobb, det är världens bästa.

Jag gick aldrig på familjetillställningen i helgen. Mycket dåligt samvete och det kändes hårt när jag ringde min brors unge för att gratulera honom och när jag sa att jag inte skulle komma. Jaja så är det,  jag måste tänka på mig själv just nu. Nästa helg ska jag iallfall åka hem och träffa hela familjen men då har jag räddat mig själv genom att jag ska ta med mig en av mina gamla pojkvänner som jag nu är bra vän med. Han bor i samma ort som mina föräldrar och det ska bli så kul att träffa honom och så skönt att slippa komma själv. Det kommer nog att hjälpa mig att distrahera bort det där andra som jag annars skulle gå och tänka på.

Tack alla ni som läser min blogg och tack ni som ger mig feed-back och skriver så varma fina kommentarer. Det betyder mycket!

Kram